Det finns ett ögonblick i varje renovering som jag har lärt mig att titta efter. Det är inte när kontraktet skrivs och inte när det sista fogas. Det är morgonen då den första väggen faktiskt ryker.
Fram till dess har projektet varit en idé. Ritningar, en offert, ett antal samtal i ett kök där någon pekar och säger att den här skulle kunna bort. Alla är överens och ingen är riktigt orolig, för ingenting har hänt än.
Sedan kommer maskinerna, och inte de premiumprylarna de har vid t.ex. byggfirma Stockholm. Golvet täcks, en dammvägg går upp i hallen, och någon börjar arbeta sig igenom det som stått där i femtio år. En halvtimme senare ligger halva rummet på ett golv och ljudet i lägenheten är ett annat. Det är då folk brukar bli tysta.
Reaktionen är alltid densamma
Jag har sett den tillräckligt många gånger för att veta att den inte handlar om ånger. Den handlar om att skalan blir konkret. Ett rum utan yta ser mindre ut än det gjorde med kakel, och det är svårt att föreställa sig att någonting ska bli fint av det man tittar på.
De som har renoverat förut känner igen känslan och blir inte oroliga. De som gör det första gången ringer ofta samma eftermiddag och frågar om allt är som det ska.
Svaret är nästan alltid ja. Rivningsdagen ser dramatisk ut just eftersom den är dramatisk. Det är den enda dagen i hela projektet där arbetet består i att ta bort och ingenting läggs tillbaka.
Det som brukar dyka upp
Men det är också dagen då man får veta om huset hade några överraskningar sparade, och gärna precis när man ska sätta igång med en badrumsrenovering Stockholm.
Ett gammalt badrum är sällan bara ett badrum. Bakom kaklet finns lager av tidigare beslut, ofta från flera epoker. Ett tätskikt som gjordes om på åttiotalet. En stam som någon lagat en gång och som ingen dokumenterade. Ett fall mot golvbrunnen som lutar åt fel håll och har gjort det i tjugo år utan att någon märkt det.
Det är inte tecken på att någon slarvat. Det är hur äldre bostäder ser ut när man öppnar dem, och det är därför jag hellre vill veta i förväg. En fuktmätning och en filmning av avloppet kostar en förvånansvärt liten summa jämfört med vad de kan spara.
Det jag helst undviker är telefonsamtalet där jag måste berätta för någon som redan lagt ut pengar att projektet blivit större. Det samtalet blir betydligt lättare om vi tittade tillsammans innan vi började.
Halvvägspunkten är den svåraste
Rivningen känns dramatisk men den går fort. Det som verkligen prövar folks tålamod kommer senare, och det är inget man pratar om i broschyrer.
Ett badrum som är rivet ska torka. En platta som gjutits ska härda. Ett tätskikt ska sitta orört den tid tillverkaren anger. Det är dagar då ingenting händer i rummet och ingen är där, och det är då folk brukar undra om vi glömt dem.
Jag har slutat försöka förklara bort det och berättar i stället i förväg exakt när de dagarna kommer. Det gör en stor skillnad. Väntan är lättare att hantera när man vet att den är planerad och inte ett tecken på att något gått fel.
Det är också den del av tidplanen jag vägrar att pressa. Uttorkning går inte att förhandla med, och de allvarligaste skadorna jag stött på i andras arbeten har nästan alltid samma orsak: någon lade på ett ytskikt innan underlaget var torrt, eftersom det var bråttom.
Vad folk faktiskt minns efteråt
Här har jag ändrat mig med åren. Jag trodde länge att det var resultatet som avgjorde om någon var nöjd. Det stämmer bara delvis.
Det folk berättar om i efterhand är hur det var att bo genom det. Om trapphuset var städat. Om någon sa till innan de kom klockan sju. Om de fick veta när vattnet skulle stängas av. Om samma personer kom tillbaka varje dag eller om det var nya ansikten varje vecka.
Ett tekniskt perfekt badrum efter en kaotisk process ger en missnöjd kund. Ett bra badrum efter en förutsägbar process ger någon som rekommenderar oss vidare i flera år.
Det är förresten en av anledningarna till att jag tycker att den viktigaste dagen inte är rivningsdagen utan det första samtalet. Det är där man bestämmer om projektet ska bli en resa där båda vet vad som händer eller en där beställaren får information i efterhand.
Ett par saker jag brukar säga direkt
Att det som inte syns är viktigare än det som syns. Kakel går att byta om fem år, tätskikt och avlopp gör det inte utan att kaklet rivs först.
Att det alltid är billigare att veta i förväg. Undersökningen kostar lite och tar bort merparten av de överraskningar som annars blir tilläggsbeställningar.
Och att det är helt normalt att bli nedslagen den dag väggen ryker. Rummet ser sämre ut än det någonsin kommer att göra igen, och det är exakt vad som ska hända.
Det brukar räcka med ett samtal för att avgöra om det du tänkt är ett litet jobb eller ett större, och den skillnaden är bättre att känna till innan än efter.